hanny

Tankar, känslor, förvirrad självbild allt i en salig blanding, ibland mer eller midre. ALLT skapar en slags ångest och i mitt fall finns den där mer eller midre varje dag. Under ett år ungefär har den varit jäkligt mild om ja säger så. Med tanke på studenten, festande och konstant lycka så har ja inte haft tid (?) eller lust att känna efter om ångesten finns där. Jag va jäkligt nöjd över mig själv faktiskt, ja gillar helt ärligt att stå i centrum, höras och synas. Det fick man ju göra då, de va så himla härligt. Det kändes iaf som man var omtyckt och att allt gick sin väg,  t om med betygen!  Va kunde jag göra? Jag var helt enkelt lycklig då.

Kollade på kort från studenten idag, jag ser så himla glad ut. Jag har aldrig sett mig själv så lycklig. Jag blev så himla glad av dem bilderna samtidigt som jag fick en sån otroligt fruktansvärd ångest attack! 
Kände mig så rent ut sagt innihelvete ful, det är som ja gått upp 10 kilo sen dess, en stor jävla strandsd säl.
Det kanske låter som ja tar i men tanken bara fanns där och tårarna ville bara spruta!!!
Jag vil verkligen inte gå igenom detta helvete igen, jag vill aldrig mer uppleva högstadiet på de viset ja gjorde.
Men med kluvna känslor och en hjära som styrs av Hanna och något annat ont, så är de fanimej inte lätt ibland.
Som ja vet så inleds den " ångest laddade tiden " med väldigt mycket fixering, mycket tänk kring träning o sv.
Kan käna att tränings tankarna blir mer och mer starka, men ja vet själv att ja måste ta träningen på rätt sätt. Inte överdriva utan träna normalt! Men ja vill och jag VET att jag har vad som krävs. Jag har blivit mer mogen och målmedveten sen jag var 13 och det är bannemej tur de.
Så, nu har jag fått skriva av mig lite och de va skönt. Nu kan ja avsluta kvällen med en skön dusch och sen krypa ner till hunden som väntar.
Och ett stor kram till min kärna vänner, det är en kylig kväll så de kan man behöva. hejdå!